HISTORIEN OM NASAFJÄLL SILVERGRUVA

Klockstapeln vid Nasafjäll silvergruva

Nasafjällsepoken med början 1634 har spelat en mycket stor roll för Adolfström och Arjeplogs kommun. Både när det gäller att för den dåtida svenska regeringen skaffa sig en kunskap om de svenska fjällen, ty den kunskapen torde då ha varit mycket bristfällig. Men även de investeringar och byggnationer man gjorde för att kunna bryta malmen i denna ogästvänliga del av fjällvärlden. Än i dag kan man fundera över hur människor kunde jobba under de förhållanden som en normal svensk vinter innebär med köld, stormar och mycket snö i gränsfjällen mot Norge.

Första epoken med gruvbrytningen slutade 1659. Därefter låg gruvan öde till i början av 1770-talet, när man gjorde ett nytt försök med att bryta malm i Nasafjäll. Att återuppbygga smältverket i Silbojokk var omöjligt eftersom all skog var nedhuggen. Man började då att söka nedströms Laisälven och bestämde sig efterhand att bygga det nya smältverket, som skulle smälta malmen från Nasafjäll, i Adolfström. Man tyckte att stället passade bra med bäcken som går mellan sjön Laddve och Laisälven. I denna bäck kunde man bygga den damm man behövde för att på så sätt få vatten till anläggningarna för olika bearbetningar av malmen. Dessutom fanns Yraftdeltat på andra sidan sjön där stora mängder hö kunde bärgas till husdjuren, som behövdes för kött och mjölkproduktionen. Hästar och renar som skötte transporterna, behövde också foder. Som mest jobbade ungefär ett 60-tal personer vid bruket och gruvan i Nasafjäll.

Resterna av det som en gång var smälthyttan i Adolfström

I Adolfström byggde man boningshus och ladugårdar. Vid hyttanläggningen byggde man såg, kvarn, kolhus, smedja, bälgmakeri, snickeri, properkammare, två kalcinationsugnar, dammar, smälthytta och vattenrännor. Man byggde transportvägar och anlade nybyggen. Man hade stora svårigheter med transporten av malmen med ren vintertid och häst sommartid. Denna del av Norrbotten var mycket glest befolkat. På 600 kvadratmil fanns ungefär 400 personer. Gruvverksamheten pågick om än med stora svårigheter till 1810. Därefter låg gruvverksamheten nere medan det tillfälligtvis bodde folk i Adolfström fram till 1821 då hela området runt smältverket förstördes vid en våldsam brand.
I och med branden upphörde all verksamhet i Adolfström och byn blev helt öde fram till 1840. Detta år kom den förste nybyggaren till Adolfström och historien förtäljer att han var av vallonsk härkomst. Alltså släkt med någon av de bergsmän som jobbade vid bruket när detta var i drift.

Resterna av smälthyttan, den gamla smedjan och andra lämningar finns bevarade vid hyttområdet i början av byn. Det är väl uppskyltat och ett intressant område att besöka för den historieintresserade.

 

MAJORSGÅRDEN
Majorsgården

Majorsgården uppfördes på 1770-talet, i samband med den andra Nasafjällsepoken. Gården tjänade som bostad till Major Georg Staël von Holstein som var bruksförvaltare i Adolfström och fick sedermera namnet Majorsgården. Då bruket gick dåligt och majoren var mer intresserad av lappländsk kolonisation satsade han alla sina tillgångar på odling. Den lappländska sommaren var dock för kort för att säden skulle hinna mogna och 1809 återvände han utfattig till Stockholm. När den förste nybyggaren kom till byn 1841 blev Majorsgården hans bostad, gården förblev bebodd fram till 1955.

Majorsgårdens kök och sovrum

Idag anses gården vara ett av Norrbottens äldsta bevarade boningshus. Den återinvigdes 1996 efter en omfattande restaurering där de unikt målade väggarna tagits fram och huset återskapats i gammal stil. Majorsgården är öppen för visning under juli månad.

VISNINGSHUSET

Vid hyttruinen har ett visningshus iordningsställts med modeller och fotografier som visar hur brytningen vid Nasafjäll samt transporten ner till smälthyttan i Adolfström gick till. Fotografierna är tagna både sommar- och vintertid för att försöka ge en uppfattning om transporternas vedermödor och de stora kontrasterna mellan årstiderna.

Här finns även modeller som visar de olika förädlingsprocesser som malmen genomgick innan den vidaretransporterads ner till kusten.

Silvergruvan i Nasafjäll gav aldrig den rikedom den var tänkt att ge. Totalt utvanns endast 974 kg silver och 276 340 kg bly under de båda epokerna. I de gamla skrifterna står att läsa "Nasafjäll alltför barbariskt. Ligger uti världens yttersta vrå där föga annat året igenom synes än himlen och snöfälten som stora äro".