FISKE I LAISDALEN

 

 


I vattnen i Laisdalen simmar endast öring och röding. Båda fiskarna är nappvilliga, om än rödingen blir en aning slö när vattentemperaturen stiger och därmed söker sig till djupare vatten. Med byns fiskekort kan man fiska i sjöarna Laddve, Yraft, Mittisjön och Lomtjärn. För att fiska i övriga vatten krävs statens fiskekort d.v.s. Arjeplogskortet. Tröttnar man på ädelfisk finns det harr och sik i Laisälven nedströms Märkforsen, för detta område gäller ett annat fiskekort (Laisvalls fiskekortsförening). Alla fiskekort finns att köpa i Handelsboden.

På gångavstånd från byn finns ett 10-tal sjöar, tjärnar, bäckar och så naturligtvis Laisälven. Uppe på fjällen finns också många sjöar, i varierande terräng och storlek, allt vad en finsmakare kan önska sig. Vissa områden är dessutom avsedda endast för flugfiske.

Allt detta och mera därtill gör att Adolfström med sitt läge, i Laisdalen där vildmarken börjar, har blivit ett eldorado för den entusiastiske fiskaren!

 


Här nedan följer några valda fisketips för sommar- och vintersäsongen, det är dock bara ett axplock av det utbud av fiskevatten som finns så fråga gärna så kommer vi med fler tips!

 

 


Mina tankar om fisket kring Adolfström

Semester: ledighet, förväntningar, fjällfiske, drömmar skall förverkligas. Jag liksom tusentals andra sportfiskare i Sverige sitter under vintern och läser fiskeböcker, knåpar flugor, studerar kartor över tänkta resmål och bygger upp förväntningar om drömfiske. Men tyvärr är det nog så; att byggs dessa förväntningar upp enbart kring att fånga många och stora vildfiskar i ursprunglig fjällmiljö - då är man fel ute.
Först och främst skall man se det som en ynnest att få vistas i trakterna kring Adolfström, att vandra i dessa av människan relativt oförstörda marker och att få fiska i de klaraste, och ännu fritt rinnande fjällvatten. Har man inte detta som utgångspunkt riskerar semesterfisket här för vissa att bli en besvikelse.

Abborrfisket i hemmasjön, regnbågsfisket i rotenonvattnet, eller för den delen harr-och öringfisket i skogslandets strömmar, är alla gånger oändligt mer lätthanterligt än fiskeutbudet häromkring. Första turen hit (åtminstone sommartid) gör sig bäst som en prövotur. Ta in omgivningarna: bli ett med den vackra naturen, vandra längs Laisans strandängar. När smörbollar, midsommarblomster och stormhattar blommar, målar solens strålar en tavla så vacker mot det gröna vattnet, att fisket nästan glöms - men bara nästan. Det är vid dessa vandringar längs vattendragen som grunden till ett gott fiske läggs. "Danskt fiske", smaka på ordet! "Danskt fiske", det är att ge vattnet sin tid, att observera, se rörelser i vattnet, insekter som kläcks etc. Jag vill påstå att efter alla mina år längs fjällvärldens vattendrag, så har jag "fiskat danskt" nittiofem procent av tiden! Ibland kanske det har varit gynnsamt läge att fånga en större fisk (över kilot) tio-femton minuter under ett helt dygn. Men då har alla andra timmar jag lagt ner gett utdelning. Jag vet sannolikt var fisken finns och vad den äter. Då kanske det går att fånga en av dessa åtråvärda, skygga individer - dagen och semestern är räddad.

Särskilt Laisälven kan vara extra svårfiskad, men ibland slår det till även där och då gäller det att besinna sig. En eller två fiskar är nog, vi lever inte av fisket, utan av upplevelsen. Är vi tillräckligt rädda om dessa känsliga vattendrag kan de även i framtiden få ge fångstglädje åt uppväxande släkten.

Jag känner mig oerhört privilegierad som människa av att kunna vandra och fiska i markerna kring Adolfström. Men mycket av privilegiet ligger i att jag kan "ta till mig(tror jag)naturen".

Hela kroppen fylls av en oerhörd glädje varje gång jag svänger av från Laisvall och skymtar Krappesvare, när Yraft och den snöfläckiga Svaipa ligger framför fötterna håller bröstet på att sprängas. Landet är mitt och ert, ta det till er i lagom portioner, smaka på dess egenheter och ni kommer för alltid att känna längtan hit.

Tore Axelsson
Torsby